High and low
Jag har så oerhört mycket att vara glad över!! Min familj, mina vänner, mina intressen och alla små saker som förgyller min tillvaro. <3
Men jag har också väldigt mycket problem just nu, och jag känner mig rätt manodepressiv. xD >_< Antingen är jag helt lycklig, eller så är jag helt deprimerad. -_-
Pelle är som den farfar jag aldrig har haft. Jag älskar honom så mycket och har blivit väldigt fäst vid honom. Nu har han fått cancer. Det började med att han fick ont i magen. Först lite, sen bara värre och värre, i ungefär tre veckor, innan han hade så ont att han var tvungen att åka in på akuten. Det visade sig att han hade fått en tumör i bukspottskörteln. Som nu har spridit sig. Han kan inte längre behålla maten, den kommer upp igen. Han har så ont att dom måste ge honom morfinsprutor gång på gång, annars bara svimmar han av smärtan. Han har fått en massa nät och rör för att sttadga upp magen, så just nu kan han få dropp som kopplas in längre ner i magen. De kan inte operera honom, pga bl.a blodproppar, vilket gör att han får fel värden, och att de inte kan komma åt tumörerna för att operera i magen, utan att förstöra hela honom. Nu ska de försöka med några cellgifter, men det är stor chans att de förstör annat i magen istället. Om han överlever sommaren har han stor tur.
Ingen kan förstå hur ledsen jag är och hur mycket jag har gråtit över detta. Jag skulle så gärna vilja träffa honom en sista gång, men samtidigt är jag rädd. Rädd för att se hur han ser ut nu, underviktig och helt gul i huden, och ur skick att ens prata med mig. Jag är rädd för att plågas av det alldeles för länge, kanske vore det bättre att minnas den friska Pelle istället. Han kan ju ändå inte ens hälsa på mig nu. Men samtidigt så vill jag.
Jag ber för honom varje morgon och kväll, hoppas på ett mirakel... Men blir han inte frisk så är det synd om honom att behöva fortsätta leva, han plågas så mycket. Misstolka mig inte, jag önskar verkligen att han ska få leva vidare, få en chans att leva livet igen. Åtminstone ett år, så han får chans att ta vara på den tid han har. Så han får en chans att göra det han vill med sitt liv innan han dör. Men om han ska fortsätta leva i samma skick... Han är knappt vid medvetande, han bara plågas nu, dett finns ingen glädje att njuta av för honom som det är nu. Men jag önskar av hela mitt hjärta att han ska få bli bättre och få leva på riktigt, om så bara en dag till. Han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. <3
Men jag har också väldigt mycket problem just nu, och jag känner mig rätt manodepressiv. xD >_< Antingen är jag helt lycklig, eller så är jag helt deprimerad. -_-
Pelle är som den farfar jag aldrig har haft. Jag älskar honom så mycket och har blivit väldigt fäst vid honom. Nu har han fått cancer. Det började med att han fick ont i magen. Först lite, sen bara värre och värre, i ungefär tre veckor, innan han hade så ont att han var tvungen att åka in på akuten. Det visade sig att han hade fått en tumör i bukspottskörteln. Som nu har spridit sig. Han kan inte längre behålla maten, den kommer upp igen. Han har så ont att dom måste ge honom morfinsprutor gång på gång, annars bara svimmar han av smärtan. Han har fått en massa nät och rör för att sttadga upp magen, så just nu kan han få dropp som kopplas in längre ner i magen. De kan inte operera honom, pga bl.a blodproppar, vilket gör att han får fel värden, och att de inte kan komma åt tumörerna för att operera i magen, utan att förstöra hela honom. Nu ska de försöka med några cellgifter, men det är stor chans att de förstör annat i magen istället. Om han överlever sommaren har han stor tur.
Ingen kan förstå hur ledsen jag är och hur mycket jag har gråtit över detta. Jag skulle så gärna vilja träffa honom en sista gång, men samtidigt är jag rädd. Rädd för att se hur han ser ut nu, underviktig och helt gul i huden, och ur skick att ens prata med mig. Jag är rädd för att plågas av det alldeles för länge, kanske vore det bättre att minnas den friska Pelle istället. Han kan ju ändå inte ens hälsa på mig nu. Men samtidigt så vill jag.
Jag ber för honom varje morgon och kväll, hoppas på ett mirakel... Men blir han inte frisk så är det synd om honom att behöva fortsätta leva, han plågas så mycket. Misstolka mig inte, jag önskar verkligen att han ska få leva vidare, få en chans att leva livet igen. Åtminstone ett år, så han får chans att ta vara på den tid han har. Så han får en chans att göra det han vill med sitt liv innan han dör. Men om han ska fortsätta leva i samma skick... Han är knappt vid medvetande, han bara plågas nu, dett finns ingen glädje att njuta av för honom som det är nu. Men jag önskar av hela mitt hjärta att han ska få bli bättre och få leva på riktigt, om så bara en dag till. Han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. <3
Från kommentar till inlägg
Det här skrev jag som kommentar till Pyttis inlägg om feminism. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt ämne, men orkade inte skriva en ny text om det, så det får bli kommentaren istället. xD
Hehe, debattdags här! ;) Nu kommer jag skriva utifrån MIN erfarenhet, dvs om tonåren och utifrån en tonårings synvinkel.
Enligt mig så har du både rätt och fel här. Tjejer kan vara riktigt bitchiga och är ofta de som sårar mest. De går bakom ryggen, fäller svidande kommentarer, saboterar och skriver rykten. Killar är mer rakt på, löser allt med våld. I många fall i alla fall. Men jag kommer till det. Jag tror att det kan bero lite på det omtalade "idealet". För killar så anses det "tufft" att vara stor, stark, sätta sig över andra och slåss. För tjejer är det mer "liten, söt och späd" som gäller. Men även tjejer har ju ilska och agressivitet, en släpper ut det på ett annorlunda sett en killar. Ett sätt som svider desto mer.
Men, det tror jag inte påverkar ojämnställdeheten, eller vad det nu heter. xD Jag upplever ständigt att män och killar ser ner på tjejer. Senast idag sa vår gympalärare till oss att killar är mycket bättre än tjejer på idrott. Visst, killar har bättre fysiska förutsättningar för att bli bra, men det betyder INTE att de är bättre! Jämnställdehet för mig handlar om att man ska behandlas lika oberoende vilket kön man har, och då menar jag samma möjligheter till exempelvis jobb utifrån utbildning mm. och inte utifrån kön, jag menar samma lön för samma jobb, inga fördomar etc.
Feminism för mig handlar om att utifrån jämställdheten kämpa eller stå för kvinnors rättigheter och möjligheter.
Nu vill jag gärna höra din åsikt, så även om besökarantalet har sjunkit stort sen jag tog min "nästanpaus" från bloggen, så har jag ändå kvar en del läsare, så det vore snällt om ni skrev något litet i alla fall?? ^^,
Hehe, debattdags här! ;) Nu kommer jag skriva utifrån MIN erfarenhet, dvs om tonåren och utifrån en tonårings synvinkel.
Enligt mig så har du både rätt och fel här. Tjejer kan vara riktigt bitchiga och är ofta de som sårar mest. De går bakom ryggen, fäller svidande kommentarer, saboterar och skriver rykten. Killar är mer rakt på, löser allt med våld. I många fall i alla fall. Men jag kommer till det. Jag tror att det kan bero lite på det omtalade "idealet". För killar så anses det "tufft" att vara stor, stark, sätta sig över andra och slåss. För tjejer är det mer "liten, söt och späd" som gäller. Men även tjejer har ju ilska och agressivitet, en släpper ut det på ett annorlunda sett en killar. Ett sätt som svider desto mer.
Men, det tror jag inte påverkar ojämnställdeheten, eller vad det nu heter. xD Jag upplever ständigt att män och killar ser ner på tjejer. Senast idag sa vår gympalärare till oss att killar är mycket bättre än tjejer på idrott. Visst, killar har bättre fysiska förutsättningar för att bli bra, men det betyder INTE att de är bättre! Jämnställdehet för mig handlar om att man ska behandlas lika oberoende vilket kön man har, och då menar jag samma möjligheter till exempelvis jobb utifrån utbildning mm. och inte utifrån kön, jag menar samma lön för samma jobb, inga fördomar etc.
Feminism för mig handlar om att utifrån jämställdheten kämpa eller stå för kvinnors rättigheter och möjligheter.
Nu vill jag gärna höra din åsikt, så även om besökarantalet har sjunkit stort sen jag tog min "nästanpaus" från bloggen, så har jag ändå kvar en del läsare, så det vore snällt om ni skrev något litet i alla fall?? ^^,
Djuren plågas till döds... För att du ska få en jacka.
Jag hoppas verkligen att det funkar med videon och så nu, annars har ni den på http://www.peta.org/feat/ChineseFurFarms/index.asp
Innan ni ser den här videon så skulle jag vilja be alla att ni tittar igenom era garderober. Har ni något av päls? Vet ni var den kommer ifrån? Vet ni vad den kommer ifrån? Är ni fullt nöjda med att ha en sådan i er garderob? Titta nu på videon och fundera en extra gång, sen får ni gärna lämna en kommentar med er åsikt.
Jag förstår inte vad som får människor att göra sånt här. Fast vad skulle det kunna vara, om inte pengar, pengar och pengar. Det verkar ju vara det enda som människor här i världen tänker på nu för tiden. Det ni kunde se på videon här nedanför är mycket vanligare än vad vi tror. Stackars levande djur som de plågar så här, bara för att komma åt pälsen. De kastar djuren i marken, stampar på dem, drar av skinnet och bara lämnar dem blodiga. Bara tanken på att en människa kan vara kapabel till något sådant här är ju illamåendeframkallande. När jag såg den här videon för första gången så började jag gråta, floder med tårar, och fick en sådan lust att spy. Jag fick en liknande reaktion av mina kompisar när jag skickade vidare den.
Vad har vi människor för rätt till att göra så här egentligen? Har vi någon rätt att över huvud taget ta livet ur så många djur? Kanske, det är olika från person till person vad man tycker. Men har vi rätt att plåga djuren så här? Jag förväntar mig ett absolut NEJ! från varje mänsklig varelse här nu. Vi människor har berikats med en intelligens som andra varelser på jorden saknar. Enligt vad jag tycker så borde vi använda den till något gott, ge djuren ett värde och respektera dem trots att de inte har förmågan att göra motstånd mot oss. Respektera att djuren finns också på jorden av en anledning, låta dem vara. Sen vet jag att människan har jagat i alla tider. En del djur finns det dessutom så många av att det till en viss gräns är bra att vi människor dödar dem, smärtfritt och snabbt, eftersom de annars dör en mycket jobbigare död genom sjukdomar. Det ligger också i djurens natur att döda och jaga varandra. Men att avverka liv på det här sättet är inte rätt på något sätt. Är våra pälsjackor värda all den här smärtan som de orsakar oskyldiga djur? När det dessutom går att fixa på ett smärtfriare och bättre sätt? Skulle du inte kunna offra den där jackan och istället köpa en annan, om det räddar ett eller fler djurs liv? Eller är just den jackan så viktig? Vi människor borde verkligen tänka om, lägga en tanke på vad som händer här i världen, lära oss att prioritera. Skulle du göra så här mot ditt husdjur? Det skulle inte jag.
Pledge to go fur-free at PETA.org.
Jag hoppas att det här inlägget och den här videon (jag vet att den är gammal) har fått åtminstone någon att fundera lite. Kan vi göra något åt det här förutom att sprida vidare vetskapen om vad som händer? Det är värt att fundera på. Mer information finns på PETAS hemsida.
Innan ni ser den här videon så skulle jag vilja be alla att ni tittar igenom era garderober. Har ni något av päls? Vet ni var den kommer ifrån? Vet ni vad den kommer ifrån? Är ni fullt nöjda med att ha en sådan i er garderob? Titta nu på videon och fundera en extra gång, sen får ni gärna lämna en kommentar med er åsikt.
Jag förstår inte vad som får människor att göra sånt här. Fast vad skulle det kunna vara, om inte pengar, pengar och pengar. Det verkar ju vara det enda som människor här i världen tänker på nu för tiden. Det ni kunde se på videon här nedanför är mycket vanligare än vad vi tror. Stackars levande djur som de plågar så här, bara för att komma åt pälsen. De kastar djuren i marken, stampar på dem, drar av skinnet och bara lämnar dem blodiga. Bara tanken på att en människa kan vara kapabel till något sådant här är ju illamåendeframkallande. När jag såg den här videon för första gången så började jag gråta, floder med tårar, och fick en sådan lust att spy. Jag fick en liknande reaktion av mina kompisar när jag skickade vidare den.
Vad har vi människor för rätt till att göra så här egentligen? Har vi någon rätt att över huvud taget ta livet ur så många djur? Kanske, det är olika från person till person vad man tycker. Men har vi rätt att plåga djuren så här? Jag förväntar mig ett absolut NEJ! från varje mänsklig varelse här nu. Vi människor har berikats med en intelligens som andra varelser på jorden saknar. Enligt vad jag tycker så borde vi använda den till något gott, ge djuren ett värde och respektera dem trots att de inte har förmågan att göra motstånd mot oss. Respektera att djuren finns också på jorden av en anledning, låta dem vara. Sen vet jag att människan har jagat i alla tider. En del djur finns det dessutom så många av att det till en viss gräns är bra att vi människor dödar dem, smärtfritt och snabbt, eftersom de annars dör en mycket jobbigare död genom sjukdomar. Det ligger också i djurens natur att döda och jaga varandra. Men att avverka liv på det här sättet är inte rätt på något sätt. Är våra pälsjackor värda all den här smärtan som de orsakar oskyldiga djur? När det dessutom går att fixa på ett smärtfriare och bättre sätt? Skulle du inte kunna offra den där jackan och istället köpa en annan, om det räddar ett eller fler djurs liv? Eller är just den jackan så viktig? Vi människor borde verkligen tänka om, lägga en tanke på vad som händer här i världen, lära oss att prioritera. Skulle du göra så här mot ditt husdjur? Det skulle inte jag.
Pledge to go fur-free at PETA.org.
Jag hoppas att det här inlägget och den här videon (jag vet att den är gammal) har fått åtminstone någon att fundera lite. Kan vi göra något åt det här förutom att sprida vidare vetskapen om vad som händer? Det är värt att fundera på. Mer information finns på PETAS hemsida.
