fantasygirly

Jag har så oerhört mycket att vara glad över!! Min familj, mina vänner, mina intressen och alla små saker som förgyller min tillvaro. <3

Men jag har också väldigt mycket problem just nu, och jag känner mig rätt manodepressiv. xD >_< Antingen är jag helt lycklig, eller så är jag helt deprimerad. -_-

Pelle är som den farfar jag aldrig har haft. Jag älskar honom så mycket och har blivit väldigt fäst vid honom. Nu har han fått cancer. Det började med att han fick ont i magen. Först lite, sen bara värre och värre, i ungefär tre veckor, innan han hade så ont att han var tvungen att åka in på akuten. Det visade sig att han hade fått en tumör i bukspottskörteln. Som nu har spridit sig. Han kan inte längre behålla maten, den kommer upp igen. Han har så ont att dom måste ge honom morfinsprutor gång på gång, annars bara svimmar han av smärtan. Han har fått en massa nät och rör för att sttadga upp magen, så just nu kan han få dropp som kopplas in längre ner i magen. De kan inte operera honom, pga bl.a blodproppar, vilket gör att han får fel värden, och att de inte kan komma åt tumörerna för att operera i magen, utan att förstöra hela honom. Nu ska de försöka med några cellgifter, men det är stor chans att de förstör annat i magen istället. Om han överlever sommaren har han stor tur.

Ingen kan förstå hur ledsen jag är och hur mycket jag har gråtit över detta. Jag skulle så gärna vilja träffa honom en sista gång, men samtidigt är jag rädd. Rädd för att se hur han ser ut nu, underviktig och helt gul i huden, och ur skick att ens prata med mig. Jag är rädd för att plågas av det alldeles för länge, kanske vore det bättre att minnas den friska Pelle istället. Han kan ju ändå inte ens hälsa på mig nu. Men samtidigt så vill jag.

Jag ber för honom varje morgon och kväll, hoppas på ett mirakel... Men blir han inte frisk så är det synd om honom att behöva fortsätta leva, han plågas så mycket. Misstolka mig inte, jag önskar verkligen att han ska få leva vidare, få en chans att leva livet igen. Åtminstone ett år, så han får chans att ta vara på den tid han har. Så han får en chans att göra det han vill med sitt liv innan han dör. Men om han ska fortsätta leva i samma skick... Han är knappt vid medvetande, han bara plågas nu, dett finns ingen glädje att njuta av för honom som det är nu. Men jag önskar av hela mitt hjärta att han ska få bli bättre och få leva på riktigt, om så bara en dag till. Han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. <3