Del 5

Här kommer delen som jag inte är helt nöjd med. Men om ni ska läsa allt, så kan ni inte hoppa över den. ^^, Den drar liksom handlingen framåt en aning.

Jag skrev in "barns rättigheter + skilda föräldrar" i sökrutan och tryckte på enter. Jag kastade en nervös blick bakom mig ifall mamma mot all förmodan hade gått upp ur sin säng frivilligt. Sedan vände jag mig mot datorn. Jag hade fått ganska många träffar. Jag klickade på den första och ögnade igenom den. Ingenting intressant där. Inte heller i nästa stod det något av intresse. När jag kom till den fjärde så hittade jag en del i texten som jag fastnade vid. "Vid tolv års ålder har barnen rätt till att få vara med och bestämma om hos vilken vårdnadshavare de ska bo hos. De har rätt att välja hur mycket de ska bo hos varje vårdnadshavare, med godkännelse från båda två." Jag läste de två meningarna om och om igen, och lät de sakta sjunka in. Om jag lyckades få godkännande från mamma, så skulle i alla fall mitt elände vara över. Eller? Jag stängde ner Internet och tryckte av skärmen. Jag orkade inte bry mig om att stänga av datorn. Jag gick med släpande steg in till mitt rum och slängde mig på sängen. Pappa skulle nog gå med på det, det var jag ganska säker på. Jag slöt ögonen och såg bilden av min mamma framför mig. Hon låg ensam i huset, lämnad av sin enda dotter. Jag sköt bort bilden genom att öppna ögonen. Det var en sak som jag var tvungen att tänka på. Det var jag som skötte det mesta hushållsarbetet här i huset. Jag handlade, lagade mat, tvättade, städade, diskade... Mamma skötte ingenting. Jag skulle inte bli förvånad ifall hon inte ens visste hur man skötte allt det där. När hon inte hade mig så skulle hon gå under. Jag undrade om hon över huvud taget skulle orka ta sig upp ur sängen för att laga mat. De tankarna plågade mig. Trots att hon var en stor looser som inte gjort något med sitt liv, så var hon trots allt min mamma. Min mamma, som jag trots allt älskade. Och hur skulle hon reagera om jag berättade att jag inte ville bo här? En annan tanke som dök upp i mitt huvud var kompisarna. Annie. Jag skulle bli tvungen att lämna Annie. Jag skulle få börja på en helt ny skola där jag inte kände någon. Jag suckade. Det kanske inte var en så bra idé i alla fall. Jag borrade in ansiktet i kudden och kurade ihop mig till en boll. Varför skulle allting vara så komplicerat?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0