Del 5

En kraftig huvudvärk tog över hennes huvud och en väldig känsla av att något var fel tog överhanden. Hon tog ett skälvande andetag och vände sig om. "Nej, nej, NEEEEJJJ!" skrek en röst i hennes huvud när hon såg vem det var. Vad det var. Hon försökte vända sig om och springa tillbaka in i huset, men flickan från igår naglade fast henne med blicken. Hon ville skrika, men hon lyckades inte samla tillräckligt mycket luft i lungorna för att få fram ett ljud. Tallisa hann se hur flickan drog ihop ögonen till ett kisande, innan hon tvingades ner på knä av en kraft hon varken kunde känna eller se. "Du trodde att du kom undan mig igår." Tallisa tvingade upp huvudet, bara för att se flickan sitta på huk framför henne, med ett hämndlystet leende på läpparna. "Dumma flicka." Hon lyfte handen och gav Tallisa en kraftig örfil. Hon skrattade när hon hörde Tallisa flämta till. "Ingen, ingen kommer undan mig." Hon tystnade och stirrade med lysande svarta ögon. Svarta, inte röda, tänkte Tallisa skräckslaget. "Jag dricker inte blod bara för att överleva, jag njuter också av mina offers hjälplösa skrik. För dig kanske de låter likadant, men för mig är varje skrik unikt, en fantastisk kombination av de vackraste toner." Hon talade om det lika ömt som andra människor berättar om sitt husdjur, eller sina barn, den enda skillnaden var det elaka leendet. "Och nu hade jag tänkt be om att få höra ditt." Hon drog upp överläppen och blottade sina vassa tänder, samtidigt som hon spände musklerna inför ett språng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0