Del 4

Tallisa låg inbäddad i sin säng. Utomhus hade det varit alldeles kolsvart ett bra tag, och hon hörde hur löven prasslade när vinden rev i dem. Hon huttrade trots att det var varmt i rummet. Hon kunde inte somna. Trots att hon borde ha varit trött efter gårdagens nattliga utflykt så var hon helt klarvaken. Hon vände på sig flera gånger utan att hitta en bekväm ställning, och till slut så lyfte hon på täcket och svingade benen över sängen, ner på golvet. Det fanns ingen anledning att ligga sömnlös och lyssna på klockans eviga tickande. Hon sköt tyst upp dörren, försiktigt så hon inte skulle väcka någon. Det fanns inga trappor i huset, så hon slapp behöva oroa sig för knarrande trappsteg, vilket hon det ögonblicket kände sig oerhört tacksam för. Trots att hon alltid hade önskat att få bo i ett stort, mystiskt och gammalt hus med stora chanser att hitta hemliga gångar. Hon smög förbi den öppna dörren till köket, in i vardagsrummet och ut på altanen. Hon tassade över de kalla plankorna, fram till det enkla staket som inhägnade trädäcket. Hon stirrade upp mot himlen. Förvånat såg hon hur en fullmåne gled fram från sitt gömställe bakom ett tjockt molntäcke. Hon tyckte det kändes som om det hade varit fullmåne för bara några dagar sen. Inte för att hon hade något emot det; det vita disiga skenet lös vackert upp trädgården. De stora träden kastade mörka, skräckinjagande skuggor mot husfasaden bakom henne. Hon hade precis vänt sig om för att gå in igen när hon rös till. Någon iakttog henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0