Del 8
Lite kortare del den här gången. X'D
Jag gick med bestämda steg mot mammas rum. Jag knackade på dörren och steg in. Jag hade tur, idag hade hon inte druckit något. Jag gick fram till sängen och satte mig bredvid henne. "Mamma, jag skulle vilja berätta en sak", sa jag försiktigt. Mamma tittade upp och vände sig mot mig. "Det känns inte som om det här fungerar riktigt. Det här är inte rätt uppväxt för en 15-årig tjej." Mamma höjde på ena ögonbrynet för att visa att hon inte förstod. "Vad menar du?" frågade hon trött. "Jo", sa jag. "Allt det här blir för mycket för mig. Jag blir tvungen att sköta allting i hemmet, du dricker hela tiden och orkar aldrig prata med mig... Jag har kommit fram till att jag skulle ha det bättre hos pappa." Jag tittade nervöst på mamma, och såg hur hennes ansikte förvreds mer och mer, allt efter att jag pratade. Det blev en lång pinsam tystnad. "Och jag måste ha ditt godkännande", sa jag och bröt tystnaden. Jag såg hur tårar började leta sig fram ur hennes ögonvrår. "Jag vet hur du tänker", snyftade hon. "Det är bara för att vi är så fattiga, eller hur?!" Det var mer en anklagan än en fråga. "Varför bo hos sin arbetslösa mamma, när man kan bada i lyx hos sin rika pappa?" Hon snyftade högljutt. "Din bortskämda, egoistiska unge! Du tänker bara på dig själv, ägnar inte en tanke åt din stackars mamma!" Jag kände hur en sorgblandad ilska bubblade ihop inom mig. "Är det jag som är egoistisk? Vem är det som super upp alla våra pengar och som lämnar allt jobb åt sin dotter?" skrek jag. "Jo, det är du! Du ska föreställa min mamma, men du tar dig inte ens tid till att prata med mig! Allt du gör är att sitta och supa bort all din självömkan!" Allt som jag hade hållit inne med den sista tiden rann nu ur mig. "Du ska inte komma och kalla mig egoistisk, för det är precis vad du är!" Den sista meningen kastade jag i ansiktet på henne. Mamma började snyfta hejdlöst. "Till och med min dotter är emot mig! Vad har jag gjort för att förtjäna det här?" hörde man henne snyfta. Jag klampade ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen slängde jag mig på min egen säng och grät jag med.
Jag gick med bestämda steg mot mammas rum. Jag knackade på dörren och steg in. Jag hade tur, idag hade hon inte druckit något. Jag gick fram till sängen och satte mig bredvid henne. "Mamma, jag skulle vilja berätta en sak", sa jag försiktigt. Mamma tittade upp och vände sig mot mig. "Det känns inte som om det här fungerar riktigt. Det här är inte rätt uppväxt för en 15-årig tjej." Mamma höjde på ena ögonbrynet för att visa att hon inte förstod. "Vad menar du?" frågade hon trött. "Jo", sa jag. "Allt det här blir för mycket för mig. Jag blir tvungen att sköta allting i hemmet, du dricker hela tiden och orkar aldrig prata med mig... Jag har kommit fram till att jag skulle ha det bättre hos pappa." Jag tittade nervöst på mamma, och såg hur hennes ansikte förvreds mer och mer, allt efter att jag pratade. Det blev en lång pinsam tystnad. "Och jag måste ha ditt godkännande", sa jag och bröt tystnaden. Jag såg hur tårar började leta sig fram ur hennes ögonvrår. "Jag vet hur du tänker", snyftade hon. "Det är bara för att vi är så fattiga, eller hur?!" Det var mer en anklagan än en fråga. "Varför bo hos sin arbetslösa mamma, när man kan bada i lyx hos sin rika pappa?" Hon snyftade högljutt. "Din bortskämda, egoistiska unge! Du tänker bara på dig själv, ägnar inte en tanke åt din stackars mamma!" Jag kände hur en sorgblandad ilska bubblade ihop inom mig. "Är det jag som är egoistisk? Vem är det som super upp alla våra pengar och som lämnar allt jobb åt sin dotter?" skrek jag. "Jo, det är du! Du ska föreställa min mamma, men du tar dig inte ens tid till att prata med mig! Allt du gör är att sitta och supa bort all din självömkan!" Allt som jag hade hållit inne med den sista tiden rann nu ur mig. "Du ska inte komma och kalla mig egoistisk, för det är precis vad du är!" Den sista meningen kastade jag i ansiktet på henne. Mamma började snyfta hejdlöst. "Till och med min dotter är emot mig! Vad har jag gjort för att förtjäna det här?" hörde man henne snyfta. Jag klampade ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen slängde jag mig på min egen säng och grät jag med.
Kommentarer
Postat av: Heidi
Kom o hälsa på i mitt crib.
Hoppas du har en monsterkskön kväll! =)
Trackback
