Del 4

Hejsvejs! Här kommer Del 4!

Jag satte in nyckeln i låset och vred om. Nyckelknippan rasslade när resten av nycklarna slog emot dörren. Jag öppnade dörren och slängde min jacka på golvet, så den bildade en liten svart hög. Jag klev över skor, jackor och väskor, innan jag slutligen kom in till köket. Jag hade precis varit och handlat (äntligen) så jag lyfte upp de två kassarna på bordet och började packa in varorna. Jag hade noggrant planerat måltiderna för resten av veckan, för att slippa äta mer skräpmat. Idag skulle jag laga till en fiskgryta. Mamma var milt uttryckt inte särskilt förtjust i fisk, men eftersom hon vägrade ta vitamintabletter, så var hon tvungen att äta fisk för att få i sig en dos av omega3. Jag suckade när jag tänkte på det. Vilken normal 15-åring behövde se till att sin mamma fick i sig den mat hon behövde? Mamma skulle säkert klaga, men nu var det som det var. Jag började gå mot mammas rum, men hejdade mig utanför dörren. Det luktade starkt av sprit igen. Starkare än igår. Det betydde att mamma hade druckit. Igen. Jag kände hur tårarna började trycka mot ögonlocken när jag gick in till mitt rum och satte mig vid skrivbordsstolen av plast. Varför var det just jag? Allt jag begärde var att få leva ett normalt liv som en vanlig tonåring! Ingen lyx i överflöd, bara ett liv värt namnet. Överreagerade jag? Kanske, kanske inte, men just nu kändes det inte så¨. Jag ville bara slippa ta hand om min mamma. För en gångs skull vara barnet i familjen, kunna prata med min mamma, bli ompysslad. Men det var en dröm utom räckhåll. Eller? En tanke rusade genom mitt huvud. Tanken på pappa. Pappa som alltid var så glad, så positiv, vad som än hände. Pappa som jag älskade så mycket. Tårarna som jag nyss hade blivit av med började nu bränna bakom ögonlocken igen. Jag kände hur den ständigt närvarande klumpen i magen växte sig större, och även den i halsen. Fy vad jag saknade honom. Jag bet mig i läppen för att hindra tårarna, men ångrade mig sen. Jag kunde ju lika gärna låta dem rinna. Någon gång måste de ju komma ut. Jag kände hur den billiga mascaran började kladda. Till skillnad från mina kompisar hade jag inte råd med dyrt smink från Dior, eller ens en vattenfast mascara. Det blir följderna av när ens mamma är arbetslös och super upp hälften av pengarna man får från staten. Ett tag hade jag försökt få mamma att sluta dricka, men utan framgång. Hon hade gnällt och anklagat mig för att plåga henne, och det hela hade bara lett till att jag fått dåligt samvete och slutat att ens klaga på det. Tårarna droppade ner på skrivbordet. Jag tittade på kortet jag hade fäst med ett häftstift på min anslagstavla. Det var ett kort sen den bra tiden, när jag var ca 4 år, och mamma och pappa fortfarande var gifta. Jag satt på pappas axlar med en glass i munnen, medan mamma och pappa höll varandra i handen. På den tiden var mamma fortfarande söt. Inga påsar under ögonen, inget glanslöst slitet hår. Nej, de två gröna ögonen var pigga och glittrade mellan de täta ögonfransarna, och det röda håret glänste och ramade in hennes ansikte. Alla tre såg så lyckliga ut på det kortet. Plötsligt slog det mig. Jag fattade inte alls att jag inte hade tänkt på det förut. Jag sprang ut till köket där en liten laptop stod och satte på Internet. Jag behövde ju inte bo hos mamma. Jag kunde väl lika gärna bo hos pappa?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0