Del 2

Här kommer del två. Vet ni vad, om någon orkar läsa hela novellen, så skulle jag bli så överlycklig att jag skulle utöva min kända krigsdans helt öppet på skolgården. X'D Hoppas att ni gillar den.

"Här, din pizza", sa killen som stod utanför med samma starka brytning som den som hade svarat i telefonen. Det var en ung kille, kanske 17 år. Jag tog emot den varma pizzan och grävde i fickorna efter pengar. Skit också! Pengarna var slut. "Kan du vänta lite bara", frågade jag medan jag satte ner pizzorna på bänken. Kille i dörren tittade irriterat på sin klocka han hade på armen, sen nickade han kort. "Men skynda dig." Jag sprang ut i köket och sökte med blicken över bordet. Inga pengar där. Jag öppnade ett av skåpen som var fullproppade med en massa skräp. Efter att ha rotat ett tag bland telefonkataloger och pennor, så hittade jag äntligen några sedlar. Jag gick tillbaka ut i hallen. "Räcker de här?" frågade jag och räckte fram sedlarna. Han tog emot dem och synade dem kritiskt. "Du har tur", sa han när han hade räknat dem. "Det räcker precis." Jag log mot honom, trots att han bara blängde tillbaka. Om det var någonting som jag inte ville, så var det att bli som min mamma. Och var det någonting som hon inte var, så var det trevlig. "Tack så mycket" sa jag medan han gick ut. "Hej då!" Killen med pizzan bara vände på klacken utan ett ord. Så fort jag hade stängt dörren så slutade jag le. Jag började gå mot mammas rum med långsamma släpande steg. Av någon anledning så ville jag dra ut på det. Jag stannade utanför mammas dörr och öppnade dörren. Jag fann henne ligga i morgonrocken mitt på sängen, med händerna om huvudet. Rummet låg i mörker, och på golvet stod flera tomma flaskor. Jag behövde inte fråga vad det hade varit i dem, den fräna lukten skvallrade om att mamma hade druckit igen. Hon stönade och höll upp en hand framför ögonen när ljuset från den öppna dörren föll ner på henne. Det röda håret var rufsigt och fett, som om hon inte hade tvättat det på flera dagar. Vilket hon så klart inte hade heller. Hon var mörk under ögonen, och den bleka hyn kunde lika gärna ha varit av porslin. Den enda skillnaden var att den här var torr, smått rynkig och ojämn. "Mamma, maten är här nu." Jag tittade på mamma med en aning sorg i blicken. "Lämna mig ifred, jag har sån huvudvärk!" grymtade mamma, vände sig om på mage, och la kudden över huvudet. "Okej, men skyll dig själv om pizzan svalnar. Du får värma den själv." Om du ens vet hur mikron fungerar, lade jag till i huvudet. Jag gick ut i köket igen, för att för tredje dagen i rad, sätta mig ensam vid köksbordet och äta min snabbmat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0