Del 10

Tsst, nu är den tvåsiffrig!!

Måndagen därefter satt jag vid min skolbänk igen. Vi hade samhällskunskap med Mrs Witkins. "Och nu till läxan", sa hon glatt, och eleverna stönade till svar. "Jag vill att ni skriver en uppsats på en A4 sida om alkohol och hur det påverkar kroppen. Ni kan lämna in den på fredag." Jag fnös tyst. Det skulle inte vara några problem direkt. När lektionen var slut frågade jag Annie om hon hade lust att hänga med till köpcentret efter skolan. "Visst, det skulle vara kul", svarade hon. "Men bara någon timme, jag har handbollsträning idag." Efter skolan så tog vi alltså bussen ner till köpcentret. Vi bestämde oss för att börja med att fika lite. "Var ska vi fika då?" frågade Annie. "Collin's Coffee? Bakery Kingdom? Cup of Sun's café?" Alla tre var några av våra favoritställen. Cup of Sun brukade vi dock oftast gå till när vi skulle äta lunch; de hade världens godaste lunchsmörgåsar där. Och Bakery Kingdom var mer ett ställe med stora, söta, feta bakelser mm. "Hm, jag känner nog mest för Collin's Coffee idag. Jag behöver en av deras koppar med varm choklad, vispgrädde och marsmallows." Jag lade huvudet på sned och tittade på henne. "Visst, gärna för mig", sa hon med en lätt axelryckning. "Lite koffein kan nog göra mig gott." Hon låtsades gäspa för att understryka det hon nyss sagt. "Vill ha den största cappuccinon de har!" Jag rynkade på näsan och gjorde äcklade ljud lite på skoj. "Jag fattar inte hur du kan dricka sådan där smörja! Du är ju fortfarande 15 år, du behöver inte redan börja vänja dig vid de där hemska vuxentvången!" Annie räckte ut tungan åt mig som svar. "Bara för att jag är mer mogen än du!" lade hon till och knuffade mig lätt i sidan. Jag som var helt oförberedd, törnade rakt in i en tjej i 20-års åldern, som var klädd i en svart åtsittande skinnjacka. Hon blängde ilsket på mig, och jag vände mig alldeles röd i ansiktet mot Annie och drog med mig henne mot Collin's Coffee. "Det där ska du få för", väste jag i hennes öra. Jag såg hur hennes axlar skakade av tillbakahållet skratt, och själv höll jag inne med en del jag med. När vi sedan nästan snubblade på varandras fötter brast det för oss båda två. Vi började gapskratta, och jag var tvungen att gripa tag i en bänk i närheten. "Nå", sa jag när vi hade lugnat ner oss något. "Ska vi gå och ta en fika nu då?" Annie, som fortfarande skrattade, nickade bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0